Begravningsbusiness

I början av 00-talet hade begravningsbranschen sett likadan ut i ett sekel och inte en enda begravningsbyrå hade skaffat sig en hemsida. Flera entreprenörer såg såklart potentialen. Men hur lätt är det egentligen att förnya en bransch där själva kärnverksamheten bygger på tradition?

Den enda begravningen jag har varit på var min farfars. Den var supertraditionell. Vit kista, svart klädsel, blomsterarrangemang och smörgåstårta. Så ser nog bilden av en begravning ut för rätt många i Sverige. Lite olika påkostad, men i stort sett utformad på samma sätt bestående av samma komponenter. 

Fram till en bit in på 1900-talet klarade man sig utmärkt utan begravningsbyråer. De flesta tog hand om sina anhörigas förberedelser, som tvättning och svepning. Kistan byggde någon på gården eller någon snickare i byn. Men när Spanska sjukan kom 1918 förändrades allt. Dödstalen blev skyhöga, många var sjuka. Det gick helt enkelt inte att hantera. Och då öppnade plötsligt en massa begravningsbyråer. Det var nu som bilden av den klassiska begravningen föddes. Utbudet av varor och tjänster byggdes upp då; blommorna, hur kistorna skulle se ut, vad man skulle äta på en begravning och dödsannonsernas utformning har nästan inte förändrats alls sedan dess. 

Men en bit in på 00-talet var det ett gäng entreprenörer som skruvade på sig och undrade om det inte kunde vara dags att testa lite nya saker. Och sen hände ganska plötsligt en hel del. Nu kan man scrolla sig till olika begravningspaket. Miljövänliga begravningar är till exempel en grej och fler och fler väljer att gå utanför mallen. 

Men det verkar ändå som att det är tradition de flesta vill ha. Kanske för att det känns tryggt att gå på upptrampade stigar när någon precis har dött? Eller så känns det helt enkelt fel att experimentera och vara modern när det gäller döden. Så, hur lätt är det egentligen att förnya en bransch där själva kärnverksamheten bygger på tradition?