Adelns sista strid

Den förstfödde sonen får alltihop medan syskonen blir lottlösa. Den inbyggda orättvisan i 1700-talets stora trend har fått den på fall runtom i hela Europa. Men inte i Sverige.

Jag är uppvuxen i Nacka. Närmare bestämt i Björknäs. När jag var 6 år gammal flyttade min bästa kompis Karin från Björknäs till en annan del av Nacka. Saltsjöbaden. En stor sorg såklart, men vi bestämde oss för att hålla kontakten. Så mamma och pappa fick vackert skjutsa fram och tillbaka mellan Björknäs och Saltsjöbaden när jag och Karin skulle leka. När jag skulle hämtas låg motorvägen ut genom Saltsjöbaden mörk. Det fanns ingen gatubelysning. Lite märkligt, tyckte jag nog, eftersom vi ändå befann oss nära Stockholm.

I vuxen ålder har jag fått höra att det där området som vi åkte igenom ägs av en enda familj. Faktum är att 20 procent av marken i Nacka kommun ägs av en enda familj. Adelsfamiljen af Petersens. Det finns en historia om att de inte vill att motorvägen ska vara upplyst eftersom det stör eventuell jakt som de vill bedriva på sin mark. Det skulle kunna vara ett elakt rykte. Jag har inte lyckats hitta någon information som bekräftar att det skulle vara sant. Men det skulle också kunna vara sant, för den som äger marken har ändå makt över den.

Adeln äger mycket mark i Sverige. Fortfarande. Och en del av marken och godsen är inte bara vackra hus och vidsträckta åkrar. En del av adelns ägor är fideikommiss. Ett slags feodal kvarleva som avskaffats i princip överallt. Förutom i Sverige. Hur sjutton blev det så?

DN-journalisten och författaren Björn af Kleen skrev en bok om det här redan 2009. Men frågan är lika aktuellt nu som då, eftersom ett av de kvarvarande fideikommissen så sent som våren 2021 har ansökt om att få förlängt. 

//Åsa Secher