Vinnarens förbannelse

Vad är det för likhet mellan en kossa och ett 5G-nät? Båda ligger till grund för årets Nobelpris i ekonomi, såklart.

Länge ansågs auktioner vara en i princip perfekt marknadsmekanism. Man samlar ett antal intresserade spekulanter, och den som är beredd att betala mest för något, vinner. Logiskt, enkelt, effektivt. Men när Robert Wilson som barn gick för att titta på de lokala boskapsauktionerna i Nebraska såg han något annat.

När en tjur ställdes upp för auktion fanns det ett antal osäkerhetsmoment. Kommer tjuren bli halt, drabbas av någon sjukdom? Kommer den rymma? Och det kanske mest osäkra av allt: Hur mycket kommer ett kilo kött kunna säljas för om ett år, när det är dags för slakt?

Det Robert Wilson upptäckte var att den handlare som valde att köpa tjuren, var den som såg minst risker, och enkelt uttryckt överskattade priset på tjuren mest. När Wilson senare i livet blev nationalekonom, och började studera auktioner ur ett akademiskt perspektiv, upptäckte han att samma sak gäller för större, mer värdefulla auktioner. När stora oljefält skulle prospekteras vann det oljebolag som hade den mest optimistiska bedömningen kring hur mycket olja som man skulle kunna pumpa upp. Det troligaste, visade Wilson i sin forskning, var snarare att det genomsnittliga budpriset var det som låg närmast sanningen, och att de flesta vinnare hade betalat för mycket. De hade drabbats av The Winners Curse – vinnarens förbannelse.

När Wilson senare slog sina påsar ihop med Paul Milgrom, var det dessa insikter, i kombination med Milgroms lösningar på problemet, som skulle ge dem Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne – Nobelpriset i ekonomi.