Lika för alla

Ett samhälle där alla har samma möjligheter är något de flesta tycker är en bra idé. Men vad är chansen för detta i en värd där man kan ärva?

“Förvärva, ärva fördärva”. Talesättet som beskriver hur någon startar ett företag, låter barnen driva det vidare bara för att se barnbarnen krossa allt med dåliga beslut går fortfarande varmt i det svenska näringslivet. Det används som spökhistorier i företagsfamiljer som aspirerar på att bli en dynasti och mumlas föraktfullt bland konkurenterna till bolagen som just generationsväxlat. I företagsväarlden ligger det faktiskt något i talesättet. I den privata sfären borde det snarare lyda “Förvärva, ärva, ärva, ärva, ärva, ärva, ärva…”

De flesta vill nog att alla ska ha samma möjligheter i livet. Oavsett var du föds, och vilka föräldrar du har, ska du kunna skaffa dig en bra utbildning och ett bra jobb, skaffa en bra bostad, åka på ett bra yogaretreat och bli en bra person. Men hur ser det ut egentligen? Har alla människor samma möjligheter?

Det korta svaret är naturligtvis “nej”. En miljardärsdotter och en dotter till en sjuksköterska kommer inte ha exakt samma förutsättningar i livet, och det är såklart troligare att en person med rika föräldrar också kommer att leva sitt liv med mycket pengar. Men hur stor del av den ekonomiska ojämlikheten går i arv? David Seim är docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, och har tittat just den frågan.

“Det är väldigt stor skillnad i effekterna av att ärva pengar om man har mycket pengar till att börja med, eller om man ärver stora summor pengar – jämfört med om man ärver en mindre summa”, säger han.

David Seim säger att generationsskiften på kort sikt har en klassutjämnande effekt. Snittarvet, som ligger på ungefär 60 000 kronor, är ofta en betydande inkomst för personen som ärver det, och ger ett omedelbart ökat välstånd. Men pengarna växer inte på lång sikt. Det gör däremot de stora summorna som personer med rika föräldrar ärver.

“De 60 000 kronorna konsumeras upp. Men det stora ärvda kapitalet växer över tid. Så istället för att vi ska se hur betydelsen av arvet försvinner på sikt, så bara ökar det i betydelse”.

Det är dock inte så att snittarvet bara spenderas, medan de stora arven klokt placeras. Personer som ärver stora summor pengar tenderar att konsumera i samma utsträckning som personer som får ett normalstort arv, men över tid får de också pengarna att växa. David Seim tror att det har att göra med att det finns vissa tillgångar, som fastigheter, som man behöver stora summor pengar för att överhuvudtaget ha möjlighet att investera i. Detta gör att personer som ärver mycket pengar har lättare att få pengarna att växa, och de ekonomiska ojämlikheterna ökar med generationsväxlingarna.

Om man vill motverka detta tror David Seim att ett återinförande av arvskatten skulle kunna vara en gångbar väg, men också att man ska se över förmögenhetskatten och fastighetsskatten.

“Vi har gått från en hög beskattning av förmögenhet och kapital har vi gått till i princip ingen beskattning, vilket man kan tycka är lite märkligt”, säger han.