Kassettskatten

Ett gammalt undantag i upphovsrättslagen har banat väg för en animerad konflikt om en hemlig och avskydd skatt: kassettbandsersättningen.

Den som söker information om organisationen Copyswede kommer bland annat att hitta en “Google review” med en stjärna och 92 röster. Det ska möjligen inte tas som intäkt för att organisationen är fullt lika illa omtyckt som betyget skvallrar om – internet är trots allt internet – men kanske vittnar det om att organisationen i alla fall är omstridd. 

“Det är en samarbetsorganisation för fackliga organisationer för upphovsmän, till exempel Dramatikerförbundet, Stim, Journalistförbundet med flera, som bildades 1982 och bland annat, för att citera, ‘sköter det svenska kompensationssystemet för privatkopiering’”, säger Julia Lundqvist, som rapporterar för Kapitalets räkning.

Privatkopiering, inte piratkopering. Märk väl. Här är bakgrunden: 

I upphovsrättslagen skrev man tidigt in ett undantag som gör det möjligt för folk att göra kopior av verk för eget bruk, så kallad privatkopiering. 

“Man har tagit den rätten ifrån de som äger verket”, säger Susin Lindblom, förbundsdirektör på Dramatikerförbundet och styrelseledamot i Copyswede, som vi återkommer till strax.

Och när denna rätt togs från upphovsmännen, infördes samtidigt något som kallas för privatkopieringsersättning. Det är alltså en ersättning till upphovsmännen, som en kompensation för det här undantaget.

Problemet? 

Privatkopieringsersättning, bestämdes det, skulle betalas i samband med försäljning av saker som kan användas för att kopiera upphovsrättsskyddat material, där ordet “kan” är centralt. Mycket har dock förändrats i världen sedan detta hittades på. En gång i tiden fanns det ju inte så många sätt att kopiera saker på. Sedan kom kassettbanden, cd-skivorna, USB-minnen, hårddiskar och, så klart, smarta mobiltelefoner. 

“När den här avgiften infördes på kassettbandens tid, så kunde man förstå resonemanget bakom”, säger Christian Engström, tidigare europaparlamentariker för Piratpartiet. 

Häri finns också mycket av kritiken mot Copyswede och privatkopieringsersättningen. Copyswede bildades just för att kunna samla in avgifter och distribuera till sina medlemmar. Det har organisationen fortsatt att göra, och förfäktar därför också att privatkopieringsersättningen borde utgå även vid försäljning av mobiltelefoner. De kan ju som sagt användas för att lagra saker på. Men Christian Engström menar att både teknik och affärsmodeller har sprungit ifrån lagstiftningen, och att ersättningen idag träffar helt fel. 

“Ingen sparar musik och film på mobilen, utan streamar i stället, och det ingår i det du betalar för tjänsten. Då är den här konstiga avgiften helt otidsenlig, den har ingenting med vår tid att göra. Den borde tas bort omedelbart”, säger han. 

Christian Engström är inte ensam om sin kritik, och privatkopieringsersättningen har flera gånger varit uppe i svenska domstolar. Principfrågan är dock redan klarlagd sedan Högsta domstolen 2016 slog fast att ersättningen ska träffa även mobiltelefoner. En annan fråga är dock med hur mycket, vilket Telia och Copyswede bråkade om i Södertörns tingsrätt 2018. När stridsdammet lagt sig gick tingsrätten på Copyswedes linje, varmed ersättningen slogs fast till 3 kronor per gigabyte lagringsutrymme. Nu väntar en ny rond i högre instans, men domen har väckt näringslivets vrede. Klas Elm, vd för Elektronikbranschen, säger till Kapitalet att i den mån domen från Södertörn står fast, så blir den naturliga följden att en mobiltelefon med 500 gigabyte i lagringsutrymme bli 1 500 kronor dyrare. Men Susin Lindblom på Copyswede håller inte med. 

“När man förhandlar om privatkopieringsersättningens storlek så sätts det alltid ett tak. Och det betyder att det handlar aldrig om den sortens summor, utan om man tar till exempel externa hårddiskar så har ju taket varit 80 kronor”, säger hon. 

Frågan är dock hur långt detta gräl når. Riksdagen har redan enats om att privatkopieringsersättningen ska ses över, och ärendet ligger nu på Justitiedepartementets bord.