Hårda klappar från staten

Det är kris igen, och stödpaketen regnar över den svenska ekonomin. Men varifrån kommer egentligen alla pengar, och vad ska de göra för skillnad?

Ungefär klockan halv fyra på torsdagen den 12 mars rådde dyster stämning på Dagens Nyheters löp: “Stockholmsbörsen rasar med 10 procent”, varslade redaktionen. Kort därefter samlades Riksbankens direktion för möte i sin svarta stenkub på Brunkebergstorg i Stockholm, och morgonen därpå meddelades ett beslut till omvärlden. Den svenska centralbanken skulle låna ut 500 miljarder till Sveriges banker, i hopp om att på den vägen hjälpa svenska företag få tillgång till kapital. Det dröjde inte många dagar innan det var dags igen. 300 nya miljarder hade vaskats fram på Brunkebergstorg, vilka nu skulle användas till att köpa värdepapper av allsköns slag. 

I dag, bara tio år efter finanskrisen, är vi knappast främmande för den här typen av åtgärder. Men tänker man på det, är det lätt att ställa sig frågan var dessa pengar kommer ifrån. Var hittar Riksbanken 800 miljarder? 

“Det är svårt att förstå om man aldrig har tänkt på de här grejerna, men egentligen är det ganska lätt”, säger David Vestin, på Riksbankens forskningsenhet.  “Man kan tänka på det som ett excelark. Där finns en cell för varje bank. Vill du ändra saldot, så ändrar du i den cellen. Ökar den litegrann”. 

Pssst…gillar du Kapitalet?

Vill du höra våra hemligheter? Vilka det är som gör podden? Hur hittar vi på alla ämnen? Ge oss din adress så får du snart lära känna oss lite bättre. Vi kommer höra av oss sporadiskt.

Vi gör inget dumt med din data. Läs mer här.

De 800 miljarder kronor som Riksbanken på olika sätt vill använda för att gjuta liv i den svenska ekonomin, uppstår således ur tomma intet. Nya siffror, eller pengar, myntas i en dator och förs över till bankernas konton hos Riksbanken. Bankerna, i sin tur, lämnar säkerheter i utbyte. Voila! Men det slutar inte där. 

“Vi har egentligen tre former av pengar i samhället”, säger Andreas Cervenka, journalist på Dagens Industri. 

Här är ett problem. Pengarna som Riksbanken trollar fram är så kallade riksbankspengar. De figurerar i ett slutet system och skickas runt mellan Sveriges olika banker. Att nya pengar skapas här, hjälper inte nödvändigtvis svenska företag i en kris. Svenska företag och hushåll använder en annan sorts pengar. Vi kan kalla det för “bankkontopengar”. 

“De tillkommer enbart när banker ger ut lån, så privata banker skapar nästan alla pengar i samhället”, säger Andreas. 

Eller med andra ord: på samma sätt som Riksbanken skapar pengar åt bankerna, så skapar bankerna pengar åt företag och privatpersoner. 

Där har vi det alltså. När Riksbanken den 13 mars meddelade att 500 miljarder kronor fanns tillgängligt för svenska banker, så var förhoppningen att bankerna i sin tur skulle skapa nya pengar i form av lån till samhället. Men… det ville de ju inte. För varför skulle bankerna låna ut pengar till företag med problem? 

“Det är bankerna som distribuerar pengar i samhället. Det är därför man vill sätta press på bankerna, och det man vill är att de ska vara lite bussiga och inte låta företag gå i konkurs i onödan, men det är ju lättare sagt än gjort”, säger Cervenka. 

Medan svenskarna försökte förstå innebörden av Riksbankens första stödpaket på 500 miljarder, sjösatte myndigheten så det andra. Nu på 300 miljarder. Nu med den uttalade ambitionen att köpa obligationer på marknaden. Va? 

I ekonomiska kriser är det lätt för folk att se de konkreta följderna: förlorade arbeten, stängda affärer och lediga lokaler. Det är svårare att se de lite mer flyktiga konsekvenserna, som exempelvis företagsobligationsmarknadens hälsotillstånd. 

“Sen finanskrisen har det blivit en populärare finansieringsform, för bankerna vill inte låna ut lika mycket pengar till företagen längre”, säger Karin Haraldsson, som förvaltar obligationsfonder på Lannebo Fonder. 

Även detta är enklare än vad man tror vid första anblick. Företag använder ofta lånade pengar, så mycket vet vi. De kan då låna av banken, eller så kan de ge ut obligationer. Obligationen är ett värdepapper som långivaren får i handen, och denna obligation kan sedan köpas och säljas på en marknad. I mitten av mars, kollapsade den marknaden. 

“Det kom in jättemycket säljare i företagsobligationer, och i företagsobligationsfonder, som fick marknaden att packa ihop totalt. Det gick jättefort”, säger Karin Haraldsson. 

Folk med obligationer blev helt enkelt rädda för att inte få tillbaka alla sina pengar, och sålde obligationerna. Då föll priset på obligationerna. Och när priset på en obligation faller, så stiger räntan (låt oss inte gå in på mer detaljer här, men sök efter “bonds” på Youtube så klarnar det). 

Att räntorna på obligationer faller påverkar inte företagen här och nu. Men det företag som snart måste ge ut en ny obligation och låna mer pengar, kommer dock få avsevärt högre räntekostnader. Och vill det sig riktigt illa så vill ingen överhuvudtaget köpa obligationer, och då går det inte att låna pengar alls. 

“Så därför måste Riksbanken gå in och stödja marknaden och köpa företagsobligationer också”, säger Karin Haraldsson. 

Med andra ord: När Riksbanken fredagen 13 mars sa att de skulle köpa värdepapper för 300 miljarder kronor, så var det precis vad de skulle göra. De skulle trycka upp nya pengar och köpa obligationer av bankerna, och på den vägen säkerställa att företag kan fortsätta ge ut nya obligationer och därigenom finansiera sina verksamheter. 

Detta ingripande från en centralbank är vad finansfolket refererar till som “kvantitativa lättnader”, och det var precis vad man ägnade sig åt i stor skala under och efter finanskrisen. Nu är det alltså dags igen. 

Så vad händer om centalbankerna inte gör något alls? Det blir, enligt Andreas Cervenka, inte bra. 

“Om de säger ‘vi erbjuder inga krediter till bankerna, inga stödköp av någonting, vi hörs!’, då har du ju statskonkurser, seriekonkurser i banksektorn inom några veckor”. 

Inte bra, som sagt.