Siffran som Spotify sabbar

En stor del av vår ekonomi är upphängd på ett enda mått. Men gör nya tjänster att det blivit omöjligt att mäta?

Inflationen har blivit ett av vår tids mest självklart viktiga ekonomiska begrepp. Varje svensk med en gnutta självrespekt bör veta vad “inflationsmålet“ är, och hur vi som land förhåller oss till detta tvåprocentiga drömscenario. Och visst, inflationen är bra att ha koll på. Allt från skattepolitik och  bidragsnivåer till riksbankens räntepolitik påverkas av hur det går för Sveriges inflation. Viktigt att mäta det rätt, med andra ord.

Inflation är minskningen av penningvärdet, och det är ju inte så svårt att förstå. För ett par decennier sedan fick du mer för en hundralapp än vad du kan köpa för den idag. Och på ytan är inflationen också förhållandevis lätt att mäta. I Sverige mäts den genom KPI, konsumentprisindex, ett index som räknas fram genom att samla in prisinformation om en herrans massa varor och tjänster, och sedan vikta dessa utifrån hur mycket de konsumeras i Sverige. Till exempel mäts priset på 25 olika hårdostar, och totalt har man samlat in 2900 olika priser på ostarna. Men för att mäta prisutvecklingen så krävs det att det man mäter priset på faktiskt är samma vara. 

“Det kan det ju vara så att en ost är borttagen, eller har förändrats. Och det är ju en mardröm. Då måste man ersätta den med en annan ost, och se vilka man byta mellan, är det rimligt att göra ett byte?”, säger Mikael Nordin på SCBs prisenhet, som bland annat mäter KPI.

Det svåra, eller “mardrömmen” blir att för att man ska kunna jämföra priset på ost över tid, så måste kvalitén på osten vara densamma. Man ska få lika mycket ost för pengarna. Om osten plötsligt är bättre, men fortfarande kostar lika mycket, så har den i statistiska centralbyråns ögon blivit billigare. Men att bestämma om osten har blivit bättre är en såklart en nära nog omöjlig uppgift. Vem bestämmer om osten blivit godare? 

“Det här med kvalitét är ju det som ställer till det”, säger Mikael Nordin, som beklagande berättar att det inte sker årliga ostprovningar på SCB. Istället har man löst det genom att skapa ytterligare ett mått, “Korgeffekt” som ska förklara hur många varor som bytts ut mellan de olika mätningarna. 

Men att mäta värdet på ost är ändå förhållandevis enkelt – om än subjektivt – om man jämför med de snabba teknikförändringarna. Hur mycket mer nytta får man av en iPhone X jämfört med dess föregångare? Hur mycket mer ger det att se en serie på en O-LED TV istället för en “vanlig” LED? Det finns kritiker som menar att korgeffekten kontinuerligt underskattas, eftersom teknikutvecklingen gått så pass fort. Varorna har blivit så pass mycket bättre till samma pris att inflationen är ännu mindre än vad som sägs, hävdas det. 

Där det verkligen börjar bli rörigt är kring tjänsterna. Har den svenska rörmokarkåren blivit bättre eller sämre per krona det senaste decenniet? Får man en bättre tandläkarupplevelse idag jämfört med igår? Att ens ställa frågan kan verka dumt, men då är det ändå en barnlek att försöka reda ut om man jämför med några av de tech-tjänster som snabbt blivit en naturlig del av våra liv. Är det bättre att streama musik via Spotify, jämfört med att äga en CD-skiva? Visserligen ger Spotify tillgång till all musik, men tjänsten skulle kunna göra att musik börjar kännas urvattnat, vilket eventuellt skulle sänka nyttograden. Samtidigt har också Spotify förändrat hur musik låter, när det blivit allt viktigare att fånga lyssnarens uppmärksamhet första 30 sekunderna. Har det gjort musiken bättre eller sämre? Och hur påverkar det här inflationsmålet?