En kapitalistisk revolution

I vilken ände börjar man när man ska byta ekonomiskt system i ett land med 150 miljoner invånare?

När Sovjetledaren Michail Gorbatjov berättar i ett tv-tal på kvällen den 25 december 1991 att han ska avgå kommer det inte som en överraskning för någon. Sovjets fall är redan ett faktum. Gorbatjovs avgång är närmast en formalitet. Men när formaliteterna är avklarade ska det faktiska arbetet påbörjas – arbetet med att förvandla den tidigare sovjetrepubliken Ryssland, som nu är den självständiga nationen Ryssland, från kommunistisk planekonomi till en kapitalistisk marknadsekonomi. Och hur gör man det?

Örjan Berner var Sveriges ambassadör i Moskva mellan 1989 och 1994. Dagarna efter Gorbatjovs avgång håller ambassaden julfest. Örjan Berner ska hålla tal, och tänker att det är en positiv sak att Ryssland nu ska bli en självständig marknadsekonomi. Men stämningen i rummet är allt annat än uppsluppen.

“Det var ju inte så egendomligt egentligen. För det första hade de förlorat sitt fosterland, och för det andra sina besparingen i den mån de hade några. Deras släktingar i Ukraina bodde dessutom nu i en annan stat och de förstod att alla möjliga dramatiska konvulsioner väl var att vänta,” säger Örjan Berner.

Efter årsskiftet tar Rysslands ledare Boris Jeltsin det första radikala steget mot marknadsekonomi – han släpper majoriteten av priserna fria. Ett drag som en majoritet av befolkningen stödde. Det som saknades var en verklig förståelse av vad det innebar.

“Den allmänna attityden var lite så här, jaha, det är väl bra med marknadsekonomi, men någon måste ju bestämma priser, alltså vilken myndighet är det som ska bestämma det, det var lite attityden,” berättar Örjan Berner. Som själv var på plats i Moskva och blev vittne till hur gatorna fylldes av kiosker som sålde varor som det under många år varit brist på.  

Men om den första stora reformen som skulle förvandla Ryssland till en marknadsekonomi var relativt lyckad, skulle åren som följde inte vara lika problemfria.