Den äckliga baljväxten som tog över världen

I tusentals år behandlades den som en svältföda som skulle undvikas till varje pris. Nu är sojabönan här för att stanna.

Idag är sojabönan en av världens mest odlade grödor, ofattbara 35 miljoner ton producerades förra året. Bara i Sydamerika odlas bönan på en yta större än Sverige. Men den 11 millimeter stora baljväxten har inte alltid varit uppskattad. I Kina, som är sojans ursprungsland, var den något man åt om man verkligen var tvungen. Den ansågs äcklig, och gav en dessutom gaser.

“Det finns källor från antikens Kina där en betjänt får veta att hans lön består av soja och vatten. Då börjar han gråta”, säger Matilda Baraibar, forskare i ekonomisk historia vid Stockholms Universitet, som studerat sojans övertagande av världen.

Att sojan kunde bli en av världens mest populära växter ter sig således som ett mysterium. En illasmakande baljväxt som gör en dålig i magen låter inte som ett givet recept för världsherradöme. Men sojan har också flera goda egenskaper. Den går att odla i dåliga förhållanden, den ger skörd när många andra grödor sviker, och den binder kväve i marken, vilket gör den ideal för växelodling. Men sojans framväxt som en av världens viktigaste grödor är inte helt slumpmässig.

“Vi ska också komma ihåg att många av de egenskaper vi tillskriver sojan är kulturprodukter, man har ju lagt in mycket pengar på att skapa en specifik soja”, säger Matilda Baraibar. Enligt henne började det på 30-talet, då amerikanska myndigheter aktivt började uppmuntra sojaproduktionen för att garantera kött till alla medborgare. Den proteinrika sojan blir då på modet, och som foder blir den en viktig byggsten i den snabbt industrialiserade köttindustrin, där djuren ska växa fort innan slakt.

Som fodergröda börjar det också forskas mycket på sojan. Under nittiotalets genmodifiering tar sojan täten, inte minst med Monsantos “Roundup Ready Soybeans”, en böna som modifierats för att tåla ogräsmedlet glyfosat. Sojabönan blir den genmodifierade gröda som odlas på mest areal i världen.

När världens livsmedelsproduktion liberaliseras i mitten av nittiotalet är det dags för sojan att ta det sista steget till att bli en världsgröda. När WTO bildas 1995 så öppnas marknaderna i många utvecklingsländer, och handeln med mat har ökat exponentiellt. Inte minst har Kina, landet som en gång i tiden domesticerade sojan, blivit världens största importör av bönan.

Man skulle kunna sammanfatta det som att sojan hela tiden lyckats hamna rätt i världshandelns utveckling. De senaste årens utveckling har gjort att man föredrar massproduktion, och där är sojan nära nog oslagbar, och som gör att sojan är här för att stanna.

“Det är volymen som är grejen. Att göra vad alla andra gör är det man tjänar pengar på”, säger Matilda Baraibar.