Centralbankschefen i Kallmora

Kjell Holmstrand ville utöka sin verksamhet och köpa en bigård, men banken sa nej. Då tog Kjell saken i egna händer och skapade sin egen valuta, så att han kunde vara sin egen bank.

Det var i början av 1980-talet som Kjell Holmstrand fick idén att han skulle skapa sin egen valuta, Klövern. Klövern är, till skillnad från fiatvalutorna, knuten till en råvara – honung. En Klöver motsvarar alltid värdet av 700 gram honung. 2019 betyder det 80 kronor.

“Så det är honungen som är värdemätaren. Det är ju något att lita på, det är ju en säkerhet då, ekonomi handlar om förtroende och säkerhet”, säger Kjell Holmstrand. Men har han högre förtroende för Klövern än för den svenska kronan?

“Ja, definitivt.”

Poängen med en lokal valuta, förutom att det möjliggjorde för Kjell Holmstrand att köpa den där bigården, är att pengarna stannar i området. Det går inte att åka till Stockholm och betala med Klövern. På det sättet arbetar Klövern bara lokalt och stärker den lokala ekonomin. Något som behövs på platser som Kallmora.

“Ja, både råvaror, arbetskraft och energi har ju lämnat Norrlands inland och flyttat söderut i många år, det började redan på 70-talet”, säger Kjell Holmstrand.

Men det är inte bara på landsbygden som lokala valutor förekommer, Barcelona har en lokal valuta, Paris är på väg att få en. Det berättar Ester Barinaga som är professor i socialt entreprenörskap vid Lunds universitet och har studerat lokala valutor. 

“De uppstår i tider när det är ekonomisk kris. Så under 30-talet, under den stora depressionen, så var det en uppsjö av lokala valutor som startades både i Europa och i USA.”

Att de lokala valutorna, som ofta kompletterar en nationell valuta, skulle vara pålitligare, som Kjell menar, håller Ester Barinaga inte riktigt med om. Argumentet att en valuta som är knuten till något värdefullt, som guld eller honung, skulle göra den valutan mer pålitlig, är en gammal logik som inte fungerar längre, menar Ester Barinaga.

“Den synen på pengar är begränsande för hur pengasystemet fungerar, för då kopplar man pengar till något som inte nödvändigtvis säger något om den produktiva kapaciteten i det här communityn”.

Men hon förstår att det är lätt att tänka på det sättet, att man vill att det medel man använder för att växla värden med varandra, också ska ha ett eget värde.

“Men då glömmer man att det här bara är ett verktyg för att växla värde, pengarna i sig ska inte ha ett värde, annat än som utbytesmedel”.