Folkhemmets McDonalds

Med currysås, upphandlad Coca-Cola och sloganen “Alla tiders hamburgare” skulle den statliga hamburgerkedjan Clock konkurrera ut McDonalds. Men bara två decennier tidigare hade samma hamburgare som Clock sålde varit förbjudna.

Att det blev hamburgare som statens restaurangbolag SARA investerade i var långt ifrån självklart. Bara 20 år innan det att Clock startade hade det varit förbjudet att sälja hamburgare i kiosker. Av hygienskäl fick inte kalla och varma produkter blandas, och bara köttbullar, kroppkakor, strömming och korv såldes i kioskerna. Men på grillen Drive in i Haninge gjorde kioskägaren Erik Engström succé genom att sälja den förbjudna snabbmaten. Snart blev han uppkallad till Länsstyrelsens kontor för att förklara vad han höll på med.

“Det han sa då var att ‘nej jag säljer inte hamburgare, jag säljer tillplattade köttbullar’, varpå hela det här förbudet framstod som orimligt, för man insåg att det är ju exakt samma sak”, säger Bodil Hasselgren, historiker vid Centrum för Näringslivshistoria.

Efter Erik Engströms seger blev hamburgare en storsäljare i hela Sverige, och SARA-bolagen ville ha en del av kakan. 1976 köper man  restaurangkedjan Carrol’s, och etablerar Clock. Mcdonalds hade precis kommit till Sverige, och SARA ville inte vara sämre.

“Ville man ge mat till befolkningen behövde man följa hamburgertrenden. Sen var det såklart lukrativt”, säger Bodil Hasselgren.

Clocksatsningen var en framgång för staten. Via franchisetagare fanns Clock snart i Finland, Norge, Japan och Kuwait. När Sverige skulle visa sig från sin bästa sida under världsutställningen i japanska Tsukuba byggde man en Clockrestaurang i svenska paviljongen.

“Det var ett enkelt, men fantastiskt koncept, som utvecklades och blev otroligt populärt. Men det var enkelt, inte så många olika produkter. Vi hade Big Clock som var som Big Mac, sen hade vi en nyttigare variant som hette Maximum, och en med ananas som hette Big Dream. Och såklart en med bacon och currysås. Den var ju bäst, helt suverän”, säger Roger Karlsson, tidigare restaurangchef på Clock.

Trots det statliga ägandet fungerade Clock nästan som vilken privat aktör som helst. Man upphandlade visserligen sin Coca-Cola, men det fanns inga skrupler kring vad som var syftet med bolaget.

“Jag minns att vi hade kanske 18 procent av marknaden, och McDonalds hade väl 80 procent, och vi peppade oss själv hela tiden, liksom ‘nu tar vi dem'”, säger Roger Karlsson som idag är service manager på de statliga casinona, vars restauranger är några av de sista kvarlevorna av statens restaurangverksamhet.

I slutet av 90-talet började SARA-bolagens restauranger säljas till. privata aktörer, och 1991 såldes också Clock. Efter en tid av misskötsel gick bolaget i konkurs 1999. Därmed dog också drömmen om att kunna konkurrera ut McDonalds slutligen.