Hur svårt kan det vara att bli av med en miljon?

Tina Bergström Darrell har ett problem. Hon är ordförande för en stiftelse som har en knapp miljon kronor i tillgångar, men ändamålet för stiftelsen, ett behandlingshem utanför Ljungbyhed, existerar inte längre. Det lade ner 1994. Och att ändra i stiftelsens stadgar visar sig vara svårare än Tina hade trott.

När Tina Bergström Darrell valdes till ordförande i stiftelsen Herrevadskloster fick hon höra att de inte gjorde så mycket längre. De sågs ett par gånger om året och drack kaffe, men det var också det enda.

“Vi sitter här med ett kapital på 950 000 kronor, vi kan inte träffas två gånger om året och dricka kaffe, det ger ju ingenting liksom”, säger Tina Bergström Darrell, som beskriver sig själv lite som en allt-eller-inget-person.

Anledningen till bristen på aktivitet var att stiftelsens ändamål, att bedriva behandlingsverksamhet på ett behandlingshem utanför Ljungbyhed, inte existerade längre. Behandlingshemmet lades ner 1994. Att ändra i stadgarna för en stiftelse, och därmed justera ändamålet, är inte så enkelt. Styrelsen hade försökt en gång tidigare, men gett upp. Så hur kommer det sig att det är så svårt att ändra i en stiftelses stadgar? Svaret finns i stiftelseformen, berättar Claes Petersson, professor i rättshistoria vid Stockholms universitet.

“Man ska inte kunna ändra ändamålet hur som helst, det skulle ju vara väldigt farligt. Det är ju stiftarens förmögenhet, och stiftaren bestämmer vad som ska hända med förmögenheten och har fastställt ett ändamål. Om det skulle vara så att man kunde ändra ändamålet precis hur som helst, från den ena dagen till den andra, då skulle man inte få människor att donera i stiftelseform för man skulle vara osäker, kommer de att ändra allt nu när jag har avlidit och försvunnit?”

Hur lätt eller svårt det är att ändra i en stiftelsers stadgar kan låta oviktigt, men faktum är att en inte så betydelselös del av Sverige vilar på våra många stiftelsers axlar.

“Jag tror att naturvetenskaplig forskning i Sverige idag skulle se annorlunda ut om inte de här stiftelserna fanns, för de får väldigt mycket understöd från de här stiftelserna till sin forskning, så de är superviktiga,” säger Claes Petersson.

Exakt hur mycket pengar stiftelserna förfogar över är det dock ingen som riktigt vet.

“Hur många hundra eller tusentals miljarder det rör sig om i  Sverige det är svårt att uppskatta, men det är mycket,” säger Claes Petersson.

Och hur gick det för Tina Bergström Darrell? Hon bestämde sig för att göra ett nytt försök att ändra i stadgarna.

“Jag är envis utav mig, har jag gett mig in i något så vill jag göra klart, men jag förstår dem som inte har tålamod, det tog mig tre år”. Efter tre år av kommunikation med Kammarkollegiet fram och tillbaka fick hon igenom det som kallas för en permutation, en ändring i stiftelsens stadgar.