Jakten på lyckliga medborgare

Allt går att mäta, även lycka. Och säg den som inte vill vara lycklig. Men att befolkningen är lycklig, borde det vara ett uttalat politiskt mål? Nej, svarar nationalekonomen Martin Berlin.

Artikeln baseras på ett reportage publicerat i samarbete med SNS. Reportaget börjar 22 minuter in i avsnittet “Vem äger min lägenhet?”

Lyckoforskningen skiljer på två sorters lycka – den lycka du kan känna i stunden och den lycka du kan känna över tid. Är du mätt och utvilad kan du i stunden känna dig lycklig över det. Är du nöjd med hur ditt liv ser ut kan du ha en hög livstillfredsställelse. Den där långsiktiga tillfredsställelsen är den som nationalekonomer intresserar sig för. Eftersom staten spenderar pengar på olika typer av välfärd så är det intressant att titta på hur den eventuellt påverkar hur nöjda, och lyckliga, vi är. Den utgångspunkten leder lätt till slutsatsen att ju mer pengar staten spenderar, desto lyckligare borde vi bli. Men riktigt så enkelt är det inte, enligt Martin Berlin, fildoktor i nationalekonomi. Det visar till exempel data från USA.

“Det man har sett där är att folks livstillfredsställelse ligger ganska stilla, trots en stark BNP per capita-utveckling under samma period.”

Att ekonomin har gått bra har alltså inte nödvändigtvis gjort människor lyckligare, även om det finns nyanser i det uttalandet, menar Martin Berlin.  

“Det är ju också så att många andra faktorer förändrats under samma tidsperiod. Den ekonomiska utvecklingen har haft en positiv inverkan, men den kan också ha motverkats av en annan, tredje faktor. Det kan vara social sammanhållning till exempel, eller någon mjukare variabel. Då maskeras sambandet i datan.”

Ett annat exempel som visar hur komplicerat det är att dra slutsatser kring sambandet mellan ekonomiskt välstånd och lycka är Kosovo. I Kosovo är människor nämligen lika lyckliga, enligt dem själva, som människor i Frankrike. Detta trots att Kosovo är mycket fattigare än Frankrike. Däremot vet man att för den som är fattig, så har pengar ändå större betydelse för välbefinnandet än för den som är rik.

“Även rika länder kan öka välbefinnandet genom att höja inkomsterna, men det måste vara mer pengar jämfört med att ett fattigt land gör det”, säger Martin Berlin.

2017 lade den svenska regeringen fram ett förslag som handlade om att man skulle komplettera BNP-måttet med ytterligare 15 mått, där ett skulle vara lycka. Och det tycker Martin Berlin på det stora hela är en bra idé.

“Jag skulle väl säga att det är intressant att mäta alla mått på den här kedjan, både BNP och ekonomiska mått i mellanledet, olika mått på sociala faktorer och sen till syvende och sist också mäta subjektivt välmående”.

Däremot ser han faror med att använda det här måttet för att sätta upp politiska mål, att använda siffran på hur lyckliga folk säger att de är för att utvärdera en viss politik.

“Då kan man tänka sig att folk börjar svara strategist. Vet man att det är så det används kan man svara på undersökningar om livstillfredsställelse utifrån var man står politiskt. De som håller på regeringen skulle överdriva och vise versa, när de svarar på enkätfrågor. Det går inte att säga säkert att det skulle bli så, men blotta misstanken om att det skulle bli så skulle ju minska legitimiteten”, säger Martin Berlin, som istället tycker att politikerna borde få i uppgift att undersöka orsakssambanden, alltså vad som faktiskt leder till välbefinnande, för vilka grupper och i vilken omfattning.