Tid är pengar

Taket har blåst av marknaden för lyxklockor, med prisuppgångar på åtskilliga hundra procent. Men varför älskar vi gamla klockor, när nya visar tiden mycket bättre?

CLEWI heter ett index som visar prisutvecklingen på lyxvaror. Ungefär som en matkasse för miljardärer. Här finns simbassänger i tävlingsformat, lyxyachter, hästar, operabiljetter och allsköns varor som merparten av oss människor inte har råd med.

”Det är intressant att se att det finns en köpkraft, för det är det som styr det här indexet. Som pressar priserna upp mycket mer än den allmänna prisnivån, vilket är ytterligare ett exempel på ökande ojämlikheter i världen”, säger Max Jedeur-Palmbren, som bevakar Skandinaviens miljardärer för tidningen mediehuset Forbes.

Något som också finns i rikingarnas matkasse är en självuppdragande klocka i 18 karats rosa guld och aligatorarmband. Priset: 22 700 dollar.

Fina klockor är enligt stereotypen ett självklart inslag i den förmögna människans garderob. Men priser på hundratusentals kronor tyder också på att betalningsviljan finns på riktigt. I bland är den dessutom större än andra gånger. När Hollywood-skådisen Paul Newmans Rolex Daytona gick under klubban betalade säljaren 15 miljoner dollar. Det här är också en del i den lite märkliga dynamik som präglar klockmarknaden överlag. Tillverkarna av nya ur har gjort det till en konstform att skapa intrycket av att utbudet är begränsat. Och nyförsäljningen i sin tur står och faller med att priserna på gamla klockor går upp. Vilket de har.

”Det är helt galet. Det är just vintageklockorna som har dragit iväg”, säger Georgios Batselas, chef för klockvärderingen på Kaplans Auktioner.

Intresset, menar han, har yttrat sig genom knökfulla auktioner och våldsamt stigande priser. Georgios själv har under sina år på Kaplans upplevt hur klockor som bara ett par år tidigare gick på en auktion, säljs igen för dubbla priset.

”En Rolex Submariner från 1970-talet kunde kosta kanske 50 000 kronor, beroende på modellen. I dag kan de går för flera undra tusen kronor” säger han.

På ett sätt är det en märklig utveckling, eftersom klockor någon gång utvecklades för att hjälpa människor att hålla tiden. Tiden, å andra sidan, passas i regel bättre av moderna elektroniska urverk, men det intresserar inte connoisseuren. Det är det mekaniska som går hem, vilket Georgios tror är en fråga om både en uppskattning av hantverket och en kultur.

”Jag tror det har att göra med det mekaniska. Det är rätt fascinerande att en liten sak kan visa tiden ganska exakt. Sen är det också  ett smycke som är – precis som en bil – ett statement. Har du en Porsche 911 från 1970-talet så är det ett statement. Det är ungefär samma sak med en klocka, säger han.