Blir vi äldre än vad vi har råd med?

Alla pensionssystems framtid avgörs av en fråga som vi har svarat fel på i decennier. Hur gamla kommer vi att bli?

Artikeln baseras på ett radioreportage publicerat i samarbete med SNS. Reportaget börjar 30 minuter in i Kapitalet-avsnittet om Krångliga människor.

Pension är ett komplext ämne. Miljontals arbetsliv, inbetalningar och avkastning på fonder måste kokas ner till en summa pengar som ska räcka till alla. Men inget av det här spelar egentligen någon roll, om systemet konsekvent underskattar hur gammal den befolkning som pengarna ska räcka till kommer att bli. Matematiken är enkel. Blir vi äldre än vad vi har sparat till, räcker inte pengarna. Det kan låta som ett skräckscenario, men det är faktiskt en verklighet.

— Man underskattar den förväntade livslängden när man gör kalkylen för pensionen. Det gör man överallt, med de metoder som har använts, säger Edward Palmer, professor emeritus i nationalekonomi och författare till SNS-rapporten “Pensionssystemens demografiska utmaningar”. 

Rapporten menar att man i Sverige, och i de flesta andra länder, konsekvent har räknat fel när man gjort den avgörande livslängskalkylen. Ett fel som kan bli katastrofalt på sikt. I princip har man använt sig av föråldrade metoder för att räkna på hur gamla vi som befolkning kommer att bli, och underskattat det faktum att vi blir äldre och äldre, generation för generation. Edward Palmer har tagit fram en modell som kan ge en mer precis kalkyl, och ser ett framtida hål i den svenska pensionskassan.

— För de som gick i pension 1970 har vi gjort en systematisk underskattning av livslängd på en procent, säger han.

Och problemet blir större och större. Människor blir inte bara allt äldre, vi blir allt äldre allt snabbare. Det som var en underskattning på en procent för de som gick i pension på sjuttiotalet är idag en underskattning på nästan tre procent, tror Edward Palmer. En så stor underskattning innebär en enorm kostnad.

— Vi tror att nuvarande metod missar med tio procent kostnadsmässigt, säger han.

Det totala underskottet för de årskullar som gick i pension mellan 2003 och 2012 är nästan hundra miljarder kronor, och då har dessa kullar kvar delar av det gamla pensionssystemet. Värre kan det alltså bli. Så vad kan vi göra? Svaret är egentligen enkelt. Vi måste börja räkna rätt. Edward Palmer tror på en gradvis övergång, där de stora tillgångarna som finns i AP-fonderna kan täcka upp för underskotten. Men på sikt kan vi inte fortsätta att underskatta hur gamla vi blir.

— Just nu är det inte en stor sak. Däremot kan det med tiden bli en mycket stor sak. Och vi tror att det är bäst att göra något åt detta nu, säger han.

Ämnesområden: