Det okända svenska återvinningsmonopolet

I ett gammalt bruk invid Vätterns norra strand, återvinns allt glas i Sverige. Vi gjorde ett studiebesök.

Svensk avfallsproduktion har nått nya höjder under 2000-talet, och i dag slänger hushållen omkring 480 kilo per person och år. Numer hamnar dock endast en bråkdel på tippen – bara ett par kilo – medan omkring hälften tas om hand inom ramen för en svensk folksport: materialåtervinning. Vi återvinner knappt 50 procent av all plast, drygt 70 procent av alla metallförpackningar, och mer än 80 procent av alla kartonger. Men är det något vi svenskar är duktiga på att återvinna, så är det glas.”Genombrottet kom i Göteborg när man införde glasigloos”, säger Hans Standar, vd för Svensk Glasåtervinning. “Det baserades på att man hade problem med glas i soporna, men sen införs producentansvaret i Sverige 1994, och då börjar man bygga upp ett nationellt insamlingssystem”.

Ett par decennier senare återvinner vi svenskar närmare 95 procent av allt glas, och Svensk Glasåtervinning är ensam på marknaden. Varenda glasbit, från Ystad till Haparanda, återvinns av Hans Standar och hans kollegor, i en industribyggnad på Vätterns norra strand. Hör hur det går till i veckans avsnitt av Kapitalet.

Ämnesområden: