Ditt kranvatten är för billigt

Priset på vatten väntas stiga när Sveriges kommuner tvingas öka takten i underhållet av ledningsnäten. Nu flockas kapitalmarknaden vid dörren för en chans att få vara med på tåget.

”Intresset är stort. Min enkla tolkning är att räntan är låg och börsen anses maxad, och infrastruktur betraktas som väldigt säkert”, säger Magnus Montelius på Svenskt Vatten. Han uppvaktas då och då av aktörer i finansbranschen vars namn han ej vill avslöja, men varav många har samma förhoppning: Att få investera i svensk vatteninfrastruktur.

Henrik Holmgren på anläggningsfirman JVAB tar emot ute i Haninge, där företaget bygger grunden till vad som snart blir en helt ny stadsdel – Vega. Han har tidigare även arbetat med underhåll, och berättar att han vid enstaka tillfällen har stött på infrastruktur från slutet av 1800-talet. ”Jag har bytt rör från 1880-talet inne i Stockholms city”, säger han. ”De nyaste rör som jag har bytt är från 1970-talet”. Nu är inte ledningarnas ålder i sig avgörande, eftersom kvaliteten har varierat över tiden. Men det sätter ändå fingret på att infrastrukturen överlag är till åren. Bara i Stockholm är i grova drag hälften av ledningsnätet nedlagt före 1970-talet.

Det är kommunerna som ansvarar för den svenska vatteninfrastrukturen – en affär som finansieras av användaravgifter. De kommunala vattentaxorna är politiskt beslutade och ska täcka produktion, distribution och rening. Några vinster får inte förekomma, men i den bästa av världar ska taxorna finansiera uppdatering av gammal infrastruktur. Här har det i många fall brustit, vilket enligt Magnus Montelius har en ”historisk förklaring”.  ”VA i Sverige byggdes ut kraftigt under 1960- och 1970-talen. Man fick bra anläggningar som har gått bra, men nu börjar tiden gå och investeringstakten måste börja öka”. De kommunala huvudmännen, säger Montelius, har varit bra på att sköta den dagliga driften, men mindre bra på att planera för framtiden. En stor utmaning, menar han, består i att många av kommunerna är för små, med begränsade organisatoriska muskler. Ett annat problem är att svenskarna helt enkelt har vant sig vid låga vattenpriser. ”Anläggningarna har varit avskrivna med låga kapitalkostnader, och då har man inte vant sig vid tanken på att man faktiskt måste höja priserna”.

Ämnesområden: