Att “bli” en bank

Jacob testar att investera pengar genom att helt enkelt låna ut dem till andra. Fenomenet, “P2P-lending”, växer så det knakar, men är det också här för att stanna?

Sparlån sponsrar Kapitalet under 2017. Som en del av överenskommelsen har Jacob investerat en  via tjänsten, och berättar här om sina upplevelser. Just nu får du 1,000 kronor i “startbidrag” om du sätter in 1,000 kronor på Sparlån. Registrera dig via länken www.sparlan.se/kapitalet.

Man brukar ju säga att det är bättre att äga en bank än att vara kund i en bank. Men tack du nya moderna värld, för nu finns möjligheten att bli en bank! Jag har alltså stoppat in 25 000 kronor hos Sparlån som en del av en annonskampanj de kör i Kapitalet. Det är tillräckligt mycket för att det ska svida om det går åt pipan, men det kommer inte att sätta mig och familjen på bar backe. Nu lyder uppmaningen från Jonathan, Sparlåns grundare, att jag ska vara så frank som möjligt om hur det här går.

Om du aldrig har hört talas om Sparlån så är det mer eller mindre meningen. Företaget, som huserar i en lägenhet på Sturegatan i Stockholm, har i princip suttit i verkstaden fram tills nu. Idén är att först utveckla en bra tjänst och sedan berätta om den, en arbetsordning som inte alla startups har iakttagit.

Sparlåns idé är alltså att sammanföra människor som vill låna pengar med människor som vill låna ut pengar. För långivarna är det med andra ord ett sätt att spara pengar. Låntagarna, å andra sidan, erbjuds ett alternativ till traditionella banklån. Det här brukar ju kallas för market place lending, eller peer to peer lending. Branschen har funnits i typ 10 år, så idén är ingalunda unik, men fenomenet är relativt nytt i Sverige, där Sparlån egentligen bara har en större konkurrent – Lendify.

Att låna ut pengar är ju i någon mening en av världens äldsta idéer. Men att göra det via nätet är definitivt nytt, vilket antagligen gör folk en aning misstänksamma. Det finns dock en teoretisk tjusning i det här, och den ryms i möjligheten att hacka upp lånet i flera delar. För att låna ut mycket pengar till en person kan ju betraktas som ganska riskfyllt. Men att låna ut lite pengar till många personer känns troligtvis bättre, eftersom man då inte är lika exponerad för att Kalle går i personlig konkurs. Det handlar om diversifiering, med andra ord.

Med det sagt kan det här paketeras på olika sätt. Medan en del snarlika tjänster erbjuder möjligheten att helt enkelt välja vilka man vill låna ut sina pengar till, så har Sparlån berövat dig den friheten (de anser alltså inte att det hör till Medelsvenssons kärnkompetens att bedöma andra individers kreditvärdighet). I stället har de automatiserat utlåningsmomentet, varmed dina pengar “av sig självt” fördelas mellan flera olika låntagare. Det är också en process som i dagsläget tar lite tid.

Jag satte in mina pengar den 28 mars. När detta skrivs, den 18 april, har 10 000 kronor lånats ut till totalt åtta individer. Jag förväntar mig att resten kommer att vara utlånat inom, säg, två veckor.

 

Lånen som förmedlas via Sparlån är så kallade annuitetslån. Amorteringar och ränta återbetalas (eller ska åtminstone återbetalas) i lika stora delar över tiden. Och eftersom mina pengar lånades ut först i början av april så har några fakturor fortfarande inte gått ut till låntagarna. Just nu handlar det med andra ord om att sitta på händerna och vänta.

Med allt detta sagt har jag som nybliven bank tampats med två stycken känslomässiga utmaningar. Och den första beror på att det alltjämt är stor skillnad på P2P lån och en riktig bank. För vad banker faktiskt är bra på är ju att matcha inlåning mot utlåning på ett sätt som tillåter dig som kund att sätta in och ta ut pengar efter eget huvud. I det här fallet, som kontrast, ingår jag avtal med andra privatpersoner, och då får man bara förmoda att de inte hade varit lika sugna på att låna om jag när som helst hade kunnat återkalla pengarna. Som långivare av det här slaget får man helt enkelt finna sig i att pengarna är inlåsta – i mitt fall i omkring sex år.

Den andra och kanske mer intressanta invändningen handlar förstås om huruvida jag får tillbaka pengarna överhuvud taget. Aktörer som Sparlån och Lendify pekar naturligtvis på faktumet som att svenskarna, även under 1990-talskrisens mörkaste dagar, var duktiga på att betala tillbaka sina lån. I Sverige finns dessutom ett relativt bra skydd av långivare genom aktörer som exempelvis Kronofogden. Därtill gör Sparlån naturligtvis kreditbedömningar (läs mer om detta här), men som alltid är det här teori fram tills den dag som mina pengar åter sitter på kontot (eller inte gör det…).

På pappret erbjuder Sparlån en preliminär avkastning på över 5 procent, och det till en risk som enligt företagets modeller kan likställas med en obligationsportfölj. Jämfört med att stoppa in pengarna på börsen låter det ju onekligen rätt bra. I andra vågskålen ligger dock faktumet att pengarna är inlåsta, vilket lägger lite band på min riskvilja. Och hur mycket pengar som faktiskt återbetalas, det får tiden utvisa.

Jacob Bursell

Ämnesområden: