Den enes död

Om svenskarna vars affärsidé är att köpa livförsäkringar av amerikanska konsumenter, samla dem på hög, och inkassera pengarna när säljarna avlider.

Andreas Ametrin pekar på en skärm, och framför oss rullar namnen på 200 amerikanska privatpersoner. Alla har någon gång sålt sina livförsäkringar till svenska Ress Capital, en fond som grundades av Jonas Mårtenson – en långvägare inom den svenska och europeiska derivatindustrin.

När människorna på skärmen tids nog avlider, kommer Ress Capital att kunna inkassera försäkringspengarna. Den enda haken är att de fram tills den dagen måste betala in alla premier. “Vi vet från början ganska exakt vilka premier vi kommer att betala varje år”, säger Andreas Ametrin, fondens portföljförvaltare. “Det vi inte vet är hur länge vi kommer att betala premier – om det är tio, tolv, femton eller tjugo år”.

Osäkerheten beror på säljarens livslängd, och den konstateras ju enklast efterhand. För att kalkylerna ska hålla måste det försäkringsbelopp som i slutändan betalas ut överstiga summan av alla inbetalda premier. Till sin hjälp köper Ress Capital livslängdsbedömningar från flera oberoende experter. Deras utlåtanden kan variera stort, och utmaningen för Andreas Ametrin är i slutändan att köpa rätt livförsäkring till rätt pris. Det är ett krav som resulterar i att han lägger beslag på blott 3 procent av alla försäkringar som han erbjuds.

Man får åka till Tyskland, Australien eller USA för att hitta en andrahandsmarknad i livförsäkringar. I USA populariserades marknaden efter 1980-talets AIDS-epidemi, då försäkringstagare såg möjligheten att sälja sina livförsäkringar, bland annat för att kunna finansiera sin medicinering. Därefter har marknaden för ”life settlements” vuxit fram som en länk mellan konsumenter och Wall Street. Det är ett tillsynes symbiotiskt förhållande.

Eftersom livförsäkringen är en försäkring, inte ett sparande, måste konsumenten betala premier ända in i slutet, annars går hela försäkringen om intet, inklusive alla inbetalda premier. Det gör att många försäkringstagare, ofta sent i livet, ställs inför ett dilemma. Kanske, förklarar Andreas Ametrin, räcker inte längre inkomsterna för att betala premierna. Andra behöver pengarna för att finansiera sjukvårdsavgifter. Ytterligare ett tänkbart skäl är att försäkringstagaren har tecknat en billigare försäkring genom ett nytt bolag, varmed den gamla inte längre behövs. I det läget återstår två alternativ: Att lämna tillbaka försäkringen till försäkringsbolaget, som då betalar en obetydlig summa i retur. Det andra alternativet är att sälja försäkringen till finansmarknaden.

Andreas Ametrin illustrerar med ett verkligt exempel – en livförsäkring som Ress Capital har i portföljen. “I det här fallet så är det en försäkring på 4 miljoner dollar, och vi köper försäkringen för 535 000 dollar”, säger han. “Jämför man det med vad försäkringsbolaget skulle betala i återköpsvärde, så är det kanske 20 000 dollar”.

För köparna, ofta hedgefonder eller andra finansiella inrättningar, hägrar möjligheten att bygga en portfölj vars avkastning inte korrelerar med andra traditionella värdepappersmarknader. Jonas Mårtenson, grundare av Ress Capital, säger att målsättningen är att förse fondens investerare med 6 till 8 procents avkastning per år, sett över en tioårsperiod. I tider då räntorna är låga, och börsen når nya höjder, är det ett erbjudande som sannolikt får marknadens uppmärksamhet. “Det här har ingenting att göra med räntenivån, eller med hur aktiemarknaderna går. Utan här har man en risk, livslängdsrisken, som ju är helt annorlunda. Det spelar ingen roll om börsen faller eller stiger 30 procent, och det är svårt att hitta den här typen av tillgångar som verkligen ger en riskdiversifiering.

Ämnesområden: