Börspsykoser – från Fermenta till Fingerprint

Fingerprint, teknikbolaget från Göteborg, har delat det svenska folket i två läger: Ett läger som älskar bolaget, och ett som älskar att hata det. Men så har också aktier historiskt uppvisat en benägenhet att röra upp starka känslor.

Det började redan på 1980-talet, när kulturmannen och uppfinnaren Bo Löfberg lämnade in ett patent på en fingeravtrycksavläsare.

”Han hade kommit på att om man satte en sensor på ett kreditkort, så kunde man lösa många säkerhetsproblem”, säger Per Agerman, journalist och medförfattare till boken Fingerprint – the story. ”Det insåg han för 35 år sedan. Hans idéer överlevde sedan på olika vindlande vägar till man satte upp Fingerprint Cards AB, som är noterat i dag”.

Kanske är dock inte Fingerprint Cards – FPC – lika känt för själva tekniken som för den animerade debatt som ständigt förs kring bolaget, inte minst i sociala medier. Här huserar en grupp aktieägare som med tidvis förklenande tillmälen skjuter ned bolagets kritiker till höger och vänster.Men här huserar också en talrik grupp motdemonstranter, som gärna tar varje tillfälle att visa sitt förakt för bolagets anhängare. Det handlar inte sällan om ren mobbning.

Varför har det blivit så här?

”Det är ett bolag som har mycket i sig. Det är en lång resa, en snabb explosionsartad framgång och kursutveckling som har attraherat många småsparare”, säger Agerman. ”Det finns en grupp i Sverige som är ute efter nya spännande aktier som kan ge hög avkastning, och de har samlats kring den här aktien. Sedan har du ny teknik – sociala medier – vilket har skapat en växande diskussionsboom.”

Men, frågar man sig gärna, varför är just Fingerprint så omdebatterat? Varför har vi inte sett förolämpningar flyga runt Volvo Lastvagnars framtidsutsikter?

”Ericsson hade väl den här typen av debatt runt sig runt millennieskiftet. Men kursuppgången vi har sett i Fingerprint är nog en nyckelfaktor bakom den här laddningen, den har gått upp över 1 000 procent under 2015”.

En explosionsartad uppgång. En stark ledare i täten. Det är två faktorer som känns igen från Icon Medialab och Framtidsfabriken, två bolag som rörde upp mycket damm under it-yran. Faktorerna känns även igen från Fermenta, 1980-talets börsraket med egyptiern Refaat el Sayed vid rodret. ”Det var ett gigantisk intresse. Med facit i hand var det helt otroligt att det kunde bli så stort som det var”, säger Carl-Johan Högbom.

Högbom jobbade som uppropsledare på Stockholmsbörsen under 1980-talet – en tid då aktier fortfarande handlades i en stensal, direkt mellan en hop gapande mäklare. På den tiden fanns inga sociala medier, och kanske förklarar det varför stämningen runt bolaget inte blev lika uppjagad. Det är åtminstone Carl-Johan Högboms minnesbild. Men uppmärksammat var bolaget, under alla omständigheter. ”Aktien rusade, du hade en väldigt speciell huvudägare och vd – en utlänning som pratade svår svenska, som blev utsedd till årets svensk och som gjorde massor av svenskar till miljonärer, särskilt i Strängnäs. Det var helt otroligt.”.

Ämnesområden: